Första dagen på fritids. Han vill absolut kramas redan i bilen innan det att vi går in, så att vi har det som gjort. När jag går, då omfamnar han ändå mina långa ben, både hårt och länge.
När jag kommer på eftermiddagen, då blir han så glad! Berättar på väg hem att det bara har varit sådär, att han varit för sig själv, inte just lekt med någon, och att han har känt sig alldeles, alldeles ensam.
Mot kvällen gråter han, blir arg, är alldeles förtvivlad, säger att han inte vill vara där mer, och att han alls inte vill ha några nya kamrater.
Vi försöker peppa honom, pratar om hur kul som det snart kommer att bli, och säger att många barn kanske fortfarande är på semester.
Det skär i mammahjärtat, och inuti gråter även jag!
Ouch! Sådant skär i mammahjärtat!
SvaraRaderaÄven här är det inskolning på fritids/6-års och många omvälvande känslor. Allt är så nytt. Stort. Annorlunda. Läskigt. Lite spännande. Och inga gamla kompisar. Vi försöker också peppa (och hoppas innerligt att det blir bra).
Usch vad jobbigt!
SvaraRaderaDet blir alldeles säkert bra, men prata ändå med pedagogerna i morgon. Det kan ju vara svårt att bedöma med nya barn om de vill vara lite för sig själva och känna av situationen (jodå, en del både vill och behöver just det) eller om det kanske behövs lite extra vuxennärvaro.
Hoppas att han tycker bättre om resten av veckan!
Så svårt. För 6-åringen och för dig. Det kommer att bli bra!
SvaraRaderaKram på er!
Å, jag känner igen mig precis!
SvaraRaderaAnders i bilen på väg hos dagmamman och hur han grät redan innan vi var framme .., och jag själv som grät när jag åkte därifrån!
Åååå, så jag önskade att man hade kunnat få vara hemma med sina barn!
Så hemskt livet är ibland! Hoppas att det kommer att bli bättre och att det finns någon bra vuxen på fritids som förstår. Men visst är det grymt, både för Viktor och för hans mammas hjärta.
SvaraRadera