Jag ser på Uppdrag granskning, där man idag lyfter frågan om barnfattigdom, och också ifrågasätter siffror kring detta. Jag har mött många barn som inte får någon annan mat än den som dom äter i skolan, syskon som turas om att bära den varma jackan på vintern, faktiskt dom som inte ser utan glasögon, och dom som blöder på fötterna av att gå i allt för trånga skor. Det kan handla om föräldrar som prioriterar fel, och som brister i sitt föräldraskap av olika anledningar, oavsett vilket lever barnen i fattigdom. Det ska inte behöva drabba ett endaste ett!
Tillägg:
Jag har ändå aldrig någonsin jobbat i så kallade socialt belastade områden. Finner mig inte i att begränsa skolmaten till sådant som två pannkakor eller åtta köttbullar per unge! Jag är riktigt förbannad på redaktionen till programmet, som i mina ögon gör ont värre. Socialtjänsten...
Åh, jag håller med dig. Jobbar man med barn och ungdomar möter man dem, barnen som inte har det som barn ska ha det... De som inte vill hålla helg eller de som klamrar sig fast vid avslutningarna och mitt hjärta gråter.
SvaraRaderaTinnan:
SvaraRaderaMan måste nog ha träffat dessa arma ungar, för att riktigt begripa och kunna förstå. Tyvärr!
Det tror jag också.
SvaraRaderaAtt man måste ha sett och mött dem.