Någon känner sig varm, och somnar ovanligt tidigt. Någon annan snorar, hostar, och har svårt att komma sig till ro. Vi vuxna ställs inför eventuell vård av barn, kanske redan imorgon, och känner att ingen av oss har möjlighet att vara hemma. Nog är det väl gräsligt!
Känner igen känslan, att inte räcka till. Vi har turen att ha mormor och morfar som sällan nekar att ställa upp, de är guld värda, vet inte vad vi gjort utan dem.
SvaraRaderaAnonym:
SvaraRaderaJag har en underbar mamma, som jag kallar för "insatsstyrkan", men den där känslan, av att inte räcka till... Här väger vi också våra jobb emot varandra!