Sur som ättika

Jag åkte till jobbet mitt, tryckte både rätt siffra och rätt bokstav, blippade med den där moderna lilla plastbrickan som jag har fått, och slog sedan min personliga kod. Skolan förblev såväl larmad som låst!

Nu räddar jag morgondagen, med gammal skåpmat och lösa boliner, på tid som jag egentligen inte har, och tvingas i veckan till ytterligare drygt och obetalt kvällsjobb, som måste göras på plats.