Jag har ett komplicerat förhållande till tandläkare och tänder. De har i regel ett komplicerat förhållande till mig och mina tänder.
Min tandavgjutning, som de gjorde i mina tidiga tonår, den står fortfarande kvar där, i en glasmonter på specialisttandvården, i väntrummet, trots att den saknar de dubbla paren visdomständer som jag senare fick, varav det ena var fastvuxet i tandbenen och krävde avancerad oralkirurgi för att tas bort. (Det jämnade dock ut sig, för tolvårständerna, som man brukar få, de behagade nämligen här att aldrig någonsin dyka upp!)
Efter att ständigt ha svimmat, vid vareviga tandläkarbesök, så hamnade jag slutligen hos Bengt, han med lustgasen, som jag sedan träffade minst en gång i månaden, fram till min tjugoettårsdag, otaliga gemensamma tandställningar senare, vilken sammanföll med hans pension. Vi skildes åt med orden "Kattis, du ska veta, att jag i alla fall har gjort mitt bästa!".
Sedan dess, efter tandreglering på hög nivå, om än inte lysande, har cellgifter, och numera andra medikamenter, säkerligen inte gjort min tandhälsa till det bättre. (Jag har också, tidigare, under tjugotalet år, konsumerat kopiösa mängder av cocacola!) Snusandet, stockvis av dosor med General Portion, vill jag fortfarande hävda att de alls inte gör ont, men...
Idag lossnade en riktigt gammal amalgamplomb, tillsammans med en bit av en kindtand! Kanske är det åldern? Oavsett vilket, måste jag nu på det igen.
Jag trodde tandfen kom med garn numera ...
SvaraRaderaTycker det ska vara precis som Cecilia skriver ovan att tandfen kommer med garn.
SvaraRaderaKänner såväl igen mig i det du skriver om tandläkare, svimma och de otaliga besöken. Jag sitter här med en visdomstand som borde dras ut men eftersom den är död och inte gör ont så låtsas jag som ingenting.
Hoppas så att det går bra med nästa tandläkarbesök för dig!
Ja, det är åldern.
SvaraRaderaNu är du ju betydligt yngre .., men när jag hade fyllt femtio, nästan på dagen, då var det ajöss för mina fyllningar. Då stundade rotfyllningar på löpande band (jag var nyskild och skar tänder om nätterna).
Ett gott råd: skilj dig inte!
Och lycka till ,-)
Jag har också en historia med många tandläkarbesök och tandställningar i yngre år. Sen har det varit en krånglande tandinfektion som varit en följetong sen 90 talet i olika omgångar.
SvaraRaderaJag lär också behöva behöva boka besök hos min tant tanddoktor mer eller mindre ofta framöver.
Tur att hon är trevlig och bra :-)
Svimmat har jag aldrig gjort, bara varit nära....
Skönt att läsa att man inte är ensam! Styrketankar till Dig (och dina tänder)
Jag tror inte det... Jag fick inget när jag drog bort mina visdomständer. Förklaringen jag fick var:
SvaraRaderaJag var vuxen, tänderna måste lossna av sig själva.
// Kram
Vi verkar ha likartade problem där! Jag för min del, brukar vägra öppna munnen! Sist jag var där, försökte jag förhandla in i det sista. När jag kom med kommentaren:
SvaraRadera" Jag kan fota mina tänder själv " tyckte min J att jag var förskräcklig!
// Kram
Cecilia N och Saltflingan:
SvaraRaderaOm inte tandfen kommer med garn, så får man... :)
Elisabet:
Kanske bidrar röda och gröna chinos? ;)
Turtlan:
Tack!
Anna:
Kanske måste man som vuxen agera som tandfe på egen hand?