En mycket motvillig ettabladdare

Åååååhhh YES!, sa han, och knöt näven sin i en segergest, högt upp i luften, då han upptäckte att just Sandra var hans bänkkamrat. Sandra som han faktiskt lekt allra mest med på dagis, hon som är så rolig och modig, påhittig, skrattar så högt, omtänksam och snäll, inte just rädd för någonting alls, en sådan som hjälper och bryr sig om, den bästa kamrat som man kan tänka sig, helt utan tjejbaciller.

Sedan skrev han gravallvarligt, och mycket noggrant, sitt namn på den stora tavlan. Lyssnade uppmärksamt på fröken.

Det blir nog bra, där i ettan, trots allt!