tisdag 13 augusti 2013

När jag och lilleman är ensamma hemma

Han vill att vi ska lägga oss på sängen, och bara kramas en stund, efter fritids och det nya jobbet. Sedan läser vi flera kapitel i senaste Sandvargen, så många att boken till och med tar slut.

Nu hejar vi på hon den är stavhopperskan som vi gillar, hon den där ryskan. Hon är guld värd!

8 kommentarer:

  1. Jag har också tittat på stavhoppet. Alltid så imponerad över hur de kommer upp med staven över höga höjder.

    Ännu härligare se "IRL".

    Kul att hon vann på hemmaplan tycker jag.

    Hur går det på nya jobbet?

    SvaraRadera
  2. Turtlan:
    Det går bara fint, även om jag idag alldeles plötsligt blev ensam mentor till 28 elever, varav huvudsakligen skoltrötta hockeypojkar...

    SvaraRadera
  3. Här tittades det också och hölls på samma madame.

    Så roligt för henne och för publiken.

    SvaraRadera
  4. Elisabet:
    Här rördes vi till tårar!

    SvaraRadera
  5. Jag minns när jag började som lärare. Då hade jag en klass som klf och de var 30. Alla var ensamma klf då.
    Sista klassen jag hade var 32 med 17 hemspråk, men då var vi två om den.
    Numer har jag ungefär 5 på mina stickkurser.

    SvaraRadera
  6. Ruta Ett:
    Med fem, då blir det kvalitet! ;)

    SvaraRadera
  7. Men nu har väl stavhopperskan gjort bort sig eller?

    SvaraRadera
  8. elisabet:
    Jag tänker att idrott ska vara politiskt och religiöst obundet! Det hon gör på banan, det kan ingen ta ifrån henne.

    Det är nog inte bara, och alldeles enkelt, att gå i just hennes mokkasiner.

    SvaraRadera