onsdag 25 september 2013
Fingret på
Vi läser läxan, för tredje gången av förväntade fem, och någon blir sur, riktigt sur på sin mamma. Vill alls inte att jag ska peka på olika ord, då han ju har lärt sig det hela utantill, och då måste tänka efter, hur många ord som det är på just den raden, och räkna sig fram. Varför göra det besvärligt? Varför ljuda sig fram? Dumma mamma!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
,-))
SvaraRaderaMin mamma lärde mig också att läsa och skulle briljera inför släkten.
"Titta här! Vad är det här ?" sa hon och pekade på en ros.
R O S.
Rooooos.
"Blomma!" svarade hon som var liten fröken då.
Ps. Kul att se din handstil.
SvaraRaderaÄr kommentarens frökens/magisterns?
I så fall tror jag att hen är yngre än gossens mamma. Ds.
Elisabet:
SvaraRaderaDet är såväl min (textade) handstil, P:s och mormors.
Fröken, hon är nog några år äldre än mig. ;)