fredag 27 september 2013

Själv så grinade jag läppen av mig

Han hade som inte tid att tala med mig, då jag ringde med ett mycket dåligt samvete, och ett brustet hjärta, till hans Korttidsboende, på hans födelsedag.

Det är gott så! Jag får nöja mig med att han omges av änglar, ännu så länge...

4 kommentarer:

  1. Men åtminstone en ser då väldigt glad ut ,-)

    SvaraRadera
  2. Ser ut som han lever mitt i nuet. Njuter av stunden som just är och just då, när du ringde, var det en sån där njutstund och just då råkade det vara på korttidsboendet.

    SvaraRadera
  3. Elisabet:
    Väldigt glad, rent av överförtjust! ;)
    Mian:
    Hör och nu, det är hans ledord! :)

    SvaraRadera
  4. Här, skulle det självklart stå, Här och nu! (Den där paddan, den är inget vidare att skriva på...)

    SvaraRadera