Jul- och nyårshelgen

Jul- och nyårshelgen kommer att gå i skapandets tecken! Jag kan glömma allt vad julstrumpor och glöggkvällar framför brasan kan ge, champagneskålar och fyrverkerier, och får vara glad om jag hinner med en nubbe först till midsommarsillen.

Flygplatsen

Förr så älskade jag att befinna mig på en flygplats. Jag kände alltid en viss spänning och förväntan, dagdrömde och fantiserade om människorna i myllrets resor, betraktade förundrat både avsked och möten, och fascinerades av själva platsen i sig och den som fenomen.

Nu är det inte längre spännande. Jag suckar över köerna, stönar i trängseln, ser kvarlämnade bananskal på stolsdynorna, och begraver näsan i en bok eller bläddrar slött i en tidning så snart som jag får några minuter över. Resan har blivit till en transport, och människorna omkring mig är mest bara ivägen.

På hemvägen så ska jag försöka att ta det lugnt och se mig omkring, lägga undan allt läsbart, och lyfta både blicken och tanken en aning.

Hemlängtan

Jag har redan hemlängtan, och jag åker först på söndag! Hur låter det?

Försöker intala mig att det just nu ska bli skönt att få sova mer än fem timmar per dygn, få gå på toaletten alldeles ensam, få slippa hushållsarbete och få all mat serverad, få vara bara Kattis en vecka, men det går inget vidare.

Han går!

Från 0 till 100. Struntade i det där med att hålla någon annans händer och traska runt, stappla några steg och dratta på ändan, och tyckte att det var lika bra att knalla omkring på egen hand på direkten. Läckerbiten är numera självgående!


Ringer så klart direkt till pappan på jobbet och meddelar den glada nyheten! Den finns ju ingen måtta på det som han klarar av... ;)

Full fart

Han far omkring som ett yrväder, grejar lite här och plockar lite där, samtidigt som han talar högt och oavbrutet... Vem kan han ha fått det från?

Ny frisyr

"Nästa gång kan du ju kanske ta bort luggen... Så att den blir lång igen." (Sagt av en mig mycket närstående person. En person UTAN hår på huvudet!)

Eken

Den är det första som jag ser när jag drar upp rullgardinen på morgonen. Min ek. Jag brukar samtala lite med den på kvällen innan jag går och lägger mig, summerar dagen och funderar över morgondagen, samlar mig lite och kommer till ro. På något sätt så har den kommit att bli som en dagbok, och fungerar samtidigt som ett slags meditationsträd. Kanske det närmaste jag någonsin kommer en tro?