Bra mycket bättre än Otrivin!

Här har jag använt nässpray i över en vecka, utan vidare effekt, och så visar det sig att en rejäl dos med chili, vitlök, Chablis och persilja i en panna, fungerar bra så mycket bättre.

Mina komplimanger, och min kärlek, till kvällens kock. Pasta Vongole kan vara något av det allra bästa!

31. Den bästa fikan är ju som vi alla vet

...,som jag skrivit här förut, säsongsbetonad!

Ännu en förkyld förmiddag

Jag lyssnar på poddad radio, några avsnitt Stil i P1, och funderar på varför inte huvudvärken släpper, trots dagligt intag tabletter, av på förpackningen rekommenderad dos. Hur kommer det sig att de bara tar febern?

Under en veckas tid har jag snutit upp en halv bal med hushållspapper, vilket i sig inte gör så mycket, då det handlar om papper med julmotiv. Kanske är det efter helgen här dags att köpa nytt, då övriga familjemedlemmar nu också börjat nysa?

En kofta väntar på tvätt. 

Jag förklarar mig härmed icke skyldig!

Det kan vara som så, att vår adress markerats med en prick på den nu mycket omtalade sajten med brottslingar och kriminella.

Det kan också vara som så, att någon här har överklagat en fortkörningsbot, eller möjligen flera, och då senare blivit dömd, då hen ju faktiskt har kört på tok för fort, i en tingsrätt på annan ort.

Denne någon har betalat sina böter, och sonat sina brott, emellanåt utan körkort.(Kanske har hen också lättat trycket på gaspedalen? Eller inte?)

Denne någon, det är inte jag!

Ett nytt liv

Jag tror att det där lite tungsinta, som jag känt av den här terminen, kommer sig av det enkla faktum att min förstfödde, killen med kärleksflisan, till sommaren ska flytta hemifrån.

Under tiden som jag snyter näsan min, hostar och knaprar på en Ipren, avmaskar jag en hel kofta med i-cord, funderar på livet, det nya som snart komma skall.

Jag börjar att hysa hopp

Man kan ju tycka att jag borde ha tjatat mer än färdigt om den här rackarns förkylningen nu, och det har jag, om än att den inte verkar vilja ge med sig, det minsta.

Idag har i alla fall aptiten åter infunnit sig!

Det att se sig själv

Via iCloud har jag, även från sjuksängen, tillgång till innehållet i bildsalens paddor. Igår gjorde jag av den anledningen stora upptäckter kring mig själv!

Jag har uppenbarligen en viss pose, med väl knäppta händer framför mig, ihopsnörpen mun, som betyder att nu väntar jag minsann på att ni ska vara tysta, eller nu väntar jag minsann tills dess att ni har städat färdigt. (Vilken jag, av antalet bilder att döma, brukar mycket ofta!) 

Elever som kräver lite extra uppmärksamhet, och ett öga på sig, placerar jag tydligen uteslutande någonstans åt mitt vänster. Bekymmersrynkan i pannan är i vissa grupper synbart djupare än i andra, och det onda ögat har delats ut, av mig, tillsammans med ett manande pekfinger, också fastnat på bild.

I ett filmklipp kan jag både se och höra min egen sprudlande entusiasm över ett nytt projekt kring arkitektur. Jag kan i samma filmklipp både se och höra några elevers totala brist på entusiasm kring detsamma.

Jag upptäckte också att jag inte dokumenterat mina färdiga stickalster så som jag borde!