Jag tror att det där lite tungsinta, som jag känt av den här terminen, kommer sig av det enkla faktum att min förstfödde, killen med kärleksflisan, till sommaren ska flytta hemifrån.
Under tiden som jag snyter näsan min, hostar och knaprar på en Ipren, avmaskar jag en hel kofta med i-cord, funderar på livet, det nya som snart komma skall.
Det kommer att bli så bra, så bra så.
SvaraRaderaFör det måste det ju bara bli!
RaderaDå får han komma och bo på Kattis Pensionat som gäst på helgerna.
SvaraRaderaMen förstår dig, måste vara ett stort steg. Vad tycker han själv om det? Med spänning eller med tvekan?
Om han så själv vill! Det tog en av hans bästa kamrater två och ett halvt år, innan...
RaderaSjälv ser han, i dagsläget, enbart positivt på det hela!