Under tiden som jag köade på den stora
hamburgerkedjan, i väntan på att få sortera vårt skräp efter konstens alla regler, smet båda killarna mina in i lekhörnan. En annan liten pojke började gråta hysteriskt vid blotta åsynen av Gustav, och långt innan det att jag hann fram, förfasade sig dennes anhöriga över det faktum att han befann sig just där. (Det står ju klart och tydligt på skylten att det bara är för barn upp till tolv år!) Viktor ställer sig då framför sin storebror, sätter fingret i luften, och säger både högt och mycket bestämt:
-Förstår ni inte bättre? Gustav är mest bara stor utanpå!
Det är inte alltid lätt att vara människa, vare sig man är normalstörd eller utvecklingsstörd, stor eller liten, förälder, syskon eller annan anhörig! När Gustav själv var en liten pojke, då skrek han hysteriskt när han såg någon med bra mycket mörkare hudfärg än han själv.
Nä lätt att vara människa är det inte, men om vi alla var lika kloka som våra ungar och såg världen med deras ögon skulle det nog vara enklare. Fast det de ser som självklart kan ju skrämma nån annan, finns ju de som är hundrädda och andra blir hysteriska när de ser en fluga...
SvaraRaderaDär slog Viktor huvudet på spiken. Det är bara ett barn som kan vara så solklar!
SvaraRaderaBra jobbat!