Kanske är det åldern, sommaren i fjol som alldeles regnade bort, eller mina medikamenter, men jag tål uppenbarligen inte längre solen, och mår inte bara gott av värme.
Njuter ändå den här fina sommaren, solen och värmen, i skuggan. Svalkar och läskar mig så gott som jag bara kan.
Ser mumsigt ut. Skuggan är betydligt skönare och säkrare.
SvaraRaderaÄh, det behöver väl just inte vara något av det? Jag har aldrig varit särskilt förtjust i värmen och håller mig absolut helst i skuggan -sysselsatt med att göra just ingenting (och det är en för mig annars ganska ovanlig sysselsättning).
SvaraRaderaFlygaren:
SvaraRaderaDet VAR mumsigt!
mossfolk:
Jag som inte har haft några problem tidigare, utan snarare njutit, tänker att det måste komma sig av något.
Själv har jag aldrig mått bättre!
SvaraRaderaKnappt minsta värk på en hel månads tid! Igårkväll, efter några timmar i kassan, hade jag för första gången sedan i midsomras ont i mitt högra ben och fick till sist ta till Citodon och Voltaren gel och en elastisk binda (ja, här redovisas det noggrannt ,-), dåå ... kunde jag somna.
Men det hjälper ju inte alltid med värme.
Min syster i Australien har även hon värk i lederna och man tänker att ååå, så skönt för henne att bo i värmen! Nädå. Hon får också värk, men när hon kommer till Samoa på semester, dåååå blir hon frisk och slipper allt sånt!
Man kanske skulle flytta till en Söderhavsö?
Fast (och nu börjar jag en diskussion med Elisabet på fel blogg): tror du inte att systerns förbättring på Samoa beror mer på att hon är på semester och inte behöver göra alla vardagsgöromål??
SvaraRaderaJag är lite som mossfolk, har inte varit särskilt förtjust i "jättevarmt", men jag märker att ju äldre jag blir desto mindre tycker jag om direkt sol.
Kombinationen sol och skugga växelvis tycker jag är skönt. Men visst kan det bero på nåt av det du räknade upp att du känner en förändring.
SvaraRaderaElisabet:
SvaraRaderaSamoa nästa, nästa Samoa! ;)
Anders:
Då är det nog åldern. (För övrigt reagerar mina leder på tvära väderomslag och snabba temperaturskillnader.)
Medea:
Något är det!