Han stod där än, med tummen upp, i den tryckande värmen, där luften står stilla och dallrar ovanför asfalten, när jag efter flera timmar passerade i motsatt körriktning.
Jag vände inte om för att hjälpa honom. Jag vågade inte. Jag hade dömt honom enbart efter hans yttre.
Jag skäms, men det hjälper ju varken honom eller mig.
Tyvärr är det idag så mycket konstigheter och också ren kriminalitet längs vägarna att man helt enkelt tar stora risker om man stannar. Skäms inte längre. Stod han nära ett köpcentrum har han haft goda möjligheter att själv ta sig dit och be om den ev. hjälp han behövde!
SvaraRaderaSvår balansgång det där mellan medmänsklighet och säkerhetskakylerande. Jag hade gjort som du och känt som du. Om jag är ensam vuxen i bilen stannar jag aldrig i sådana situationer.
SvaraRaderaDet är så svårt sånt där.
SvaraRaderaJag tog upp ett par män utanför Malå en gång .., men så började dom ställa frågor om bilen och hur ny den var (helt normala frågor egentligen) och till sist började jag känna mig så nervös, så jag sa att oj, jag ska ju bara till Fårträsk .., ni får fortsätta att lifta därifrån!
S o m jag skämdes över min feghet.