Vid lunch när jag hämtade kaffe, då kom hon ut och tackade för samtalet, kramade om mig, hårt och länge, sa att jag inte behövde vara så orolig, lovade att det kommer att bli bra, så bra, även för min pojke.
torsdag 15 maj 2014
Det kommer att bli bra!
Imorse slog jag följe med Birgitta från parkeringen. Birgitta som har sin dagliga verksamhet på skolans café. Hon pratade på om en personal som hon har på boendet, som är så roligt tokig, och om sin särbo, Jan. Jag berättade att min Gustav också har Downs syndrom, och att han ska flytta till eget boende snart, passade på att fråga hur hon tyckte det var när hon flyttade hemifrån, för länge sedan nu, hur som det egentligen var.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du kan lika så gärna börja skicka små servetter till oss läsare, för det börjar vara mer regel än undantag att synen blir dimmig när man läser här ,-)
SvaraRaderaInstämmer! smygläser på jobbet och måste blinka många gånger för att få bort det blöta i ögonen...Monika
RaderaJa det kommer bli bra. Barn ska inte bo kvar hemma oavsett förutsättningar tycker jag men sen inte sagt att det inte är svårt när de flyttar och om man har speciella förutsättnngar gäller det att vara noga när man söker efter det nya boendet så att allt blir så bra som det kan.
SvaraRadera