Jag tar hastigt en
#cellfie, mellan två viktiga möten, och efter en provtagning, innan jobbet. Tar en Alvedon. Jagar på skoltrötta tonåringar, tjatar och förmanar, kramar om, lägger mig vinn om att också uppmuntra, ge en gnutta av hopp, en framtidstro. Tar en Ipren. Irriterar mig något så vansinnigt på arbetsskygga vuxna, förhastade och illa förankrade beslut. Skriver upp fler saker på den mer än långa, av mig, att-göra-listan. Skyndar mig sedan att hämta barn, byta barn, och fara direkt till musiken. Tar en Alvedon, sköljer ner den med för mycket kaffe. Får goda råd, och mer att göra, av föräldrar som redan flyttat sina funktionshindrade unga vuxna, hemifrån, till särskilt boende.
Väl hemma, sent, tycker sig en mig mycket närstående person känna igen hon den där på bilden, hon som flimmrar förbi, det är något väldigt bekant över just henne, men det tar en stund innan det att han faktiskt kopplar, hon ser ju plötsligt så gammal ut!
Jag tar en Ipren, öppnar mailen, men stänger den snart igen. Noterade bara mer för mig att nu göra!
Jag tycker du ser fin ut, Max 32 och säkert bara 22 år på insidan...även jag har svårt för oengagerade vuxna vare sig de är föräldrar eller kollegor ( läs lärare)
SvaraRaderaJag tycker du ser fin ut, Max 32 och säkert bara 22 år på insidan...även jag har svårt för oengagerade vuxna vare sig de är föräldrar eller kollegor ( läs lärare)
SvaraRaderaDu är så himla fin, Kattis!
SvaraRaderaTack underbara du för den fina presenten. M kommer bära dem med stolthet. Fick du mitt sms?
SvaraRaderaVänta du bara tills du närmar dig sextio ..., då, när du tittar dig i spegeln, tror du att du ser din mamma!
SvaraRaderaDu har klarat dig bra! Fin är du.
Du ser superfin ut Kattis! Men det man ser själv är inte alltid det andra ser.
SvaraRaderaHaha Elisabet, jag ser min mamma i spegeln redan när jag blivit 50.
Fin bild på dig!
SvaraRadera