Igår sprang jag på min Gustav (i sällskap av personal), på Coop i den lilla centralorten, och där stod vi och småpratade innan det att han handlade sig vidare och vinkade av mig från trottoaren.
Det kändes minst sagt mycket märkligt, riktigt hjärteknipande, men mest bara bra.
❤
SvaraRaderaOj då, förstår så.
SvaraRaderaMen han kanske kände sig lite vuxen av händelsen?
Ja, det måste kännas lite märkligt. Och annorlunda.
SvaraRaderaOch bra. Det är väl det som är hullerombullerlivet.
Ja det där med att man kan springa på sin vuxa dotter på stan "bara sådär" ger en intressant känsla i magen. Underbart knasigt.
SvaraRadera