Den där oron, och stora stressen, börjar nu att ta sig fysiska yttringar, utöver det där med ständigt brännande tårar under ögonlocken mina. Igår var det som att ett bälte drogs hårt om mitt bröst. Imorse vaknade jag till skakningar.
Bjöds på tårtkalas då jag hämtade, för den absolut sista gången, på hans korttidsboende. Grinade sedan läppen av mig i bilen, och han som precis firats av, han begrep absolut ingenting. Han ska ju sluta och flytta, är bara glad, full av förväntan!
Gråt du, det gör ont när knoppar brister, och barnen är flyfärdiga och ert förhållande är av ett speciellt virke. Men ni kommer att fixa det båda två, era band är starkare än många andras och som han "påpekade" så ska han ju bli stor, sluta och flytta. Inte för jag vet avstånd mm, men jag kan tänka mig att ni kan ses när det passar er båda. Lycka till med allt! Det är en styrka att visa sig svag.
Det kommer att bli så bra så. Med all den trygghet och klokhet som har omgett honom hela vägen tills nu så blir det bara fint.
SvaraRaderaJa, nog känns det allt när de ger sig av, ätteläggen!
SvaraRaderaKramar
❤
SvaraRaderaStyrkekramar <3
SvaraRaderaGråt du, det gör ont när knoppar brister, och barnen är flyfärdiga och ert förhållande är av ett speciellt virke. Men ni kommer att fixa det båda två, era band är starkare än många andras och som han "påpekade" så ska han ju bli stor, sluta och flytta. Inte för jag vet avstånd mm, men jag kan tänka mig att ni kan ses när det passar er båda.
SvaraRaderaLycka till med allt! Det är en styrka att visa sig svag.
Vi tänker på er och håller tummarna!
SvaraRadera