Denna Dymmelonsdag

Någon vaknade och hävdade att det där Minecraft minsann tagit över hans kropp, och hans mamma undrade vad hon hade gjort, då igår, när hon tillät honom att ladda ner det där spelet. Någon annan åkte glatt till sitt fritids, med avsikten att i huvudsak fika och spana in riktigt snygga tjejer nere på stan. Den tredje ville alls inte jobba, men gjorde det ändå.

Vi hörde vår gode vän prästen på lokalradion, berätta om denna dags kristna innebörd, Stilla veckan och Jesu lidande, vilket passade vår i december frälste, den yngste, alldeles utmärkt. I sin egen tolkning lägger han dock till Påskharen som ett tecken på uppståndelsen ("Vi kommer ju alla från ett ägg!") och det faktum att Jesus faktiskt dog för honom, för allas vår lycka ("Vem blir inte glad för ett påskägg?").

Någon fick sedan till sin stora glädje tillbringa dagen tillsammans med sin mormor, spela Fia, äta lunch på korvmojen och få tid att bara mysa, en hel hundralapp, och själv åkte jag till skolan min för att ta tag i några riktiga surdegar, sådant som hängt över mig många veckor nu. Så befriande att äntligen hinna få det gjort!

Väl på hemmaplan, på kvällskvisten, serverar vi ris och korvstroganoff till middag, det bästa som den stora vet, enbart för att få honom att idag faktiskt lämna sitt rum. Sedan åker mannen min på vildsvinsjakt, några mil norr om oss, iklädd nya jaktkläder, som han själv gillar skarpt. (Jag ställer mig personligen ytterst tveksam till det att bära Knickers!)

Ungefär nu tar jag mig ett glas vin, ordinerat av min överläkare till reumatolog, och hoppas på att få tillfälle till att också sticka mig några varv. Kanske tillåts jag det, kanske inte? Jag vägrar nämligen det att linda trasor i vår gamla koskälla, och alternativet att ta bort piggen inuti den, för att på ett riktigt vis, enligt sexochetthalvåringen i hushållet, hedra denna Dymmelonsdag! Ingen av oss andra bekänner sig som kristen.