Pastejtisdag

Det var den tisdagen, som jag i princip inledde med att smärtfritt försöka trä strumpa på tå utan nagel och förband, vilket naturligtvis inte låter sig göras.

Hade en sådan där arbetsdag, som jag brukar likna vid den där femkampsgrenen på tivolit, den där man med en jättelik klubba ska slå ner allt det som ständigt poppar upp. (Man måste undvika kaos och katastrof, vara på tå, i rörelse, fatta snabba och säkra beslut, hålla garden, farten och ångan uppe för att lyckas! )

Jag betalade dessutom för att äta Fisk à la smaskens i bespisningen, trots att sådana namn på maträtter i normala fall verkligen brukar få mig att absolut avstå.

Tillägg:
Till kökets försvar skall sägas att Fisk à la smaskens var, om än inte smaskens, ätbart.