Specialisttandvård

I åtta grader minus, snö och snörök, tog vi oss till oralröntgen tidigt imorse. Någon sur som ättika, då han föredrar att åka taxi dit som han ska, och faktiskt har både musik med Åke och onsdagsfika på skolan att tänka på, just på onsdagar.

Upptäcker på plats, att den ättikssure fintat bort min telefon och min jobbväska, då när vi var stressade och oense, där på hemmaplan, vilket gör honom riktigt nöjd. Belåten blir han också, då en äldre dam i väntrummet tycker riktigt synd om honom, när han tar till alla de knep som han kan. De knep som skulle göra skådespelarna på Dramaten gröna av avund. Hon klappar hans hand och blänger ilsket på mig. Arma barn!

Efter många om och men, det att titta upp och luta sig bestämt och envist tillbaka, när man ska luta sig fram och titta ned, och trots att även fingrarna från den mest fantastiska tandläkaren av alla är med, så har vi nu en bild där man ser i princip alla tandanlag, om än inte, och kan konstatera att mjölktänder sitter kvar och att visdomständer finns.

Kanske räcker det? Kanske inte?